Bomben

I dag ringde väckarklockan 05:40 det var då dax att stiga upp och förbereda sig på en dag på jobbet. Det pirrar lite i magen för jag vet ju vad som ska vara med i corren i dag, jag svänger upp bilen på kaserngården och tar mig upp de 5 våningarna (nu via trappan). Innan jag går in i hallen där vi sitter går jag ut med min lilla låda med mat och mellanmål, går sedan ut i kapprummet oc hänger av mig jackan, stannar upp och tar ett djupt andetag innan jag går in. När jag möter mina arbetskamrater möts jag av idel leenden en del undrar vad i "h" jag gett mig in på men jag får stöttande klappar på min axel. Under dagen så pratas det inte om annat än hälsa och hur man ska äta för att gå ner i vikt, det visar sig att jag är inte ensam om att försöka gå ner i vikt.
Sms börjar hagla in med peppande kommentarer, det första kommer från mina chockade föräldrar men de tycker jag är modig som hoppat på detta. Exempel "corren är slut i hela stan vet du var man kan få tag på tidningen", "Jag höll på att sätta teet i halsen i morse", "go lunkan go ", "grattis ska du bli en correnkändis nu", en kollega på jobbet "Lundqvist det är bättre att dö fet och lycklig än smal och olycklig" sign big d. Men efter några dagar med viktväktarna måste jag säga att det är inte så svårt, det är god mat man får äta så det går ingen nöd på mig.
I kväll blev det en långpromenad trots det snöiga vädret, nu ska vi bänka oss framför tv`n och se Göta kanal 2.

Magnus